Det är lika skönt varje gång leden lämnar E14 så när vi styr stegen från Borgsjö och mot Sankt Olofskälla ca 1 km därifrån blir allt bara bättre och bättre. Borgsjö Hembygdsgård är väl värt ett besök även om leden ej är dragen hit. Här finns även det hus flyttat från Jämtkrogen som fungerat som gästgiveri och logi under 1650-talet.

SanktOlofs källa var en glad överraskning med fantastiskt fint anordnat med rastplats, soptunna och utedass. Här syns det väl att det finns eldsjälar som sköter om denna sträcka. Här kommer känslan av att vara pilgrim direkt.

Väl framme i byn Tälje börjar problemen då styltningen är bristfälligt i kombination med att det tar emot att går rakt över en villatomt om det inte finns väl uppmärkt med skyltar. Vi tar mod och går förbi huset med den skällande hunden och ser en liten liten stig inne i buskaget. Kommande km delar vi leden med någon traktor som gjort sitt. Då leden svänger 90 grader höger och går parallelt med grusvägen börjar vi ta höjdmeter efter höjdmeter. Det är först då det börjar gå utför igen som leden tar av till vänster och korsar grusvägen för att följa denna till dess slut.

Vi passerar några mobiliseringsförråd där skrotade bilar står på hög och vägen avslutas med ett sandtag där en och annan slängt bl.a. använt aktivt kol och plastdunkar. Hmm....

Härifrån ändrar leden skepnad och vandringen blir underbar. Smal gammal gräsbevuxen väg som kämpar sig upp långs Husmyråsen. Där här är pilgrimsvandring när den är som bäst. När leden börjar gå utför och vi hör med och mer av motorbruset från E14 är det lätt att bli lite moloken. Men leden korsar E14 och fortsätter därefter vidare på en grusväg och leder oss bort från E14 direkt.

Vi passerar Lombäcken och husen där är värda att ta kort på. Det är otroligt fint underhållt på alla gårdar och lite sagolikt. Denna sträcka är lätt att vandra och kilometrarna flyter på. Vi passerar Lombäcks motorcrossbana och hör Harråns brus till vänster om vägen.

Plötsligt öppnar sig ett område framför oss där det är gammal ängsmark och vi läser på en skylt om Jämtkrogen som varit ett stort samlingsstället med gästgiveri på 1650-talet. Skyltningen är dålig men vi förstår att vi ska gena över tomten där ett bebott hus står. Därefter går leden upp mot E14 och vi måste gå den sista km på E14 innan vi är framme vid länsgränsen och vi får vår stämpel. 110608 har vi dock goda nyheter från mariagillet som planerar att röja en gammal basväg för att undvika alla vandring på E14 denna sträcka.

SAMMANFATTNING: Finaste sträckningen sedan starten! Bra underhållt och hög känsla av pilgrimsvandring. Till det negativa skall återigen framföras att skyltningen kan bli bättre. Speciellt vid privatmark och korsningar men även med små pinnar med skylt vid längre sträckor för att pilgrimmen skall känna sig trygg och kunna vandra i "bekymmerslös frihet."

Från Jämtkrogen och vår länsgräns vandrar vi ett tag på E14 innan leden viker höger upp mot Stor-Harrsjön. Det är en lugn och fin vandring på grusväg och väl framme vid Stor-Harrsjön ser vi ett pilgrimshärbärge. Mycket fint anordnat med boende och grillplats.

Vandringen går vidare genom byn Lillkrogen där jakthundarna välkomnade oss som en skällande orketster. Den lättvandrade stäckan bidrog till att kilometrarna for iväg och plötsligt läste vi Bräcke på en skylt. I kyrkan var det föreberedelse för konfirmation och konfirmandledaren tog sig tid att visa oss runt i kyrkan.

Vi passade på att kombinera lunch med stämpel i pilgrimspasset på resturang Jämtkrogen. Pannbiffen var husmanskost när den är som bäst och personalen får 5 stjärnor för service och bemötande.

Efter Bräcke korsande leden järnvägen och toge n sväng genom villaområde på asfaltsväg innan den äntligen vek av åt vänster ut på en gammal väg eller motionsspår som leder oss mot byn Stensmyran och därefter tvingas vi ut på E14 några hundratals metrar innan vi får svänga in vänster mot Mordviken där vi träffar Sten som förestår "Trägubben". Underbart slöjdade figurar i alla de sorter och alla trägubbarna är lik någon vi känner. Sten säger att hans öppettider är dygnet runt med avbrott för några timmar mitt på natten. Detta är väl värt ett besök.

Vi går vidare och efter en kort sNär leden har passerar väng ute på E14 går vi åter på mindre väg mot gamla Björknäsgården. Då vi passerar är hela stället nedlagt och igenbommat. Grusvägen slingrar sig vidare mellan fina gårdar och snart är vi framme vid vägens vändzon där Gimån korsas av träbro som känns som om den behöver repareras här och var. Men spännande.

Vandringen forsätter på grunsvägar ända fram till Stavre som äntligen får betraktas från sjönsidans håll. Vacker bygd med trevliga människor som var intresserade av vår vandring. Vi lämnar Stavre och går genom byn Mälgsand och kort därefter, då skogen är som djupas och vägen går riktigt nära vattnet ser vi ett nybyggt vindskydd som blir vårt rastställe.

När leden har passerar Mellgård och Grimnäs kommer strandkanten alldeles inpå och en fin rastplats brede ut sig med utsikt över hela Grimnäsfjärden. Vi kommer fram till E14 och går på denna i några hundra meter innan vi svänger av till höger och föjer en gräsbeklädd gammal väg. Detta är pilgrimsvandring på topp.

Underbart är kort och snart tvingas vi ut på E14 igen. Vi undrar och lurar på omd et går att gå över järnvägen och gå på grusvägen i lugn och ro istället. Det gär bra fram till en skylt som informerar om vändplats längre fram. Där går vi tillbaks över en träspång och går de sista kilometrarna på asfalt till Gällö Hembygdsgård.

Gällö bjuder på solsken och alla vandring är lätt. Leden tar oss genom ett villaområde på asfalt och vid vägens slut går vi bakom ett gult underligt hus och plötsligt är vi på fin stig igen. Vandringen fram till Revsundskyrka är fin. Speciellt de stäckor vi slipper gå på asfalt. Vi hinner fundera på alternativa sträckdragningar då vi får känslan av att leden ha fått kompromissa här och var på denna sträcka. Den obanade sträckan fram till militärförråden verkar underlig och vi går heller den gamla vägen.

Väl framme vid Revsunds kyrka får vi vår pilgrimsstämpel och en välförkänt fika vid församlingshemmets rastplats på gräsmattan.

SAMMANFATTNING: Fin sträcka som är lätt att vandra. Grusväg och många byar att titta på. Återigen har märkningen varit undermålig vilket gör att man lägger energi på att under om man är på rätt väg. Avståndsstolpen vid Revsund var trevlig. drygt 35 mil kvar till Trondheim. Det var få få pilgrimsrastställen med en lite bänk. Och vi dryftar idé om att ansvariga kunde göra röda pilgrimsmärken i astfalten med pil i rätt riktning.

På denna sträcka har vi konstaterat att boende i området varit mer medvetna om var pilgrimsleden innebär och varit mer intresserade av oss som vandrare.

Källa: sanktolofsleden.n.nu