Efter förra delsträckan som avslutades med höga berg och djupa å-dalar så bjuder denna sträckas första del av grusväg och asfalt där det lutar utför ner mot Mörsil. Dessförinnan passeras Andersböle och innan Semlan finns en fin rastplats på vänster sida om vägen. Vi anländer till Mörsil genom byvägen och tar sikte mot hembygdsgården Römmen.

Vi tar en fika uppe på en scen och håller oss borta från regnskuren. Därefter börjar en underbar vandring på stig längs Indalsälven och efter någon hundra meter träffar vi på en man med hund som tagit sig tid och röja på leden. Det är dessa personer som gör all skillnad.

Efter ca 2 km korsar vi E14 och går parallelt genom Uppland och Högen för att sedan återigen korsa E14 och vandra på stig i 1,4 km innan vi korsar E14 igen och går ca 700 meter innan vi byter sida igen. Därefter passeras Strandgården och vi kommer upp på E14 i Kvarnsved. Runt Ällvåksviken tar vi grusvägen men tappar tråden då vår väg upphör i samband med en ridskola. Vi går ändå Norra vägen in mot Järpens centrum och Strandvägen bort mot Brovägen och den finns träbro som vi går över mot Tossön.

Efter bron tar leden vid igen in till höger och vi börjar ta höjdmetrar. Genom Hasselbacken lämnar vi Järpen och sätter målet till Undersåkers gamla ruin. Under vår vandring fram till runinen upprepades ord som fantastiskt! underbart! oh gud så fint! Det syns att vi delar detta intresse med både hästar och motorcross men vi förlåter alla på grund av miljön och utsikten.

Pulsen ökar då vi går fram emot Undersåkers ruin och den pilgrimsstämpel som skall finnas där. Öppnar trälådan och konstaterar: stämpeln är borta. Mycket av det fina som egentligen finns blir dolt i förargelse över denna stämpleförlust. Vi gör en kort analys över hur vi må komma tillbaks hit för att få vår stämpel. Besvärligt. Och tänk vi kommit ända hit från Tyskland. Då hade troligen ordet "besvärlig" varit aningen mer kraftfullt.

Vi fortsättter längs grunsvägen förbi kyrkan i 1,3 km innan vi svänger tvärt vänster ner på en gräsväg och följer denna tills vi korsar E14 och grusväg blir stig och leder går längs vattnet förbi forsar fram til Ristafallet som är bedövade vackert.

Sedan går leden brant uppåt genom camping och stugor för att sedan vika vänster in på stig innan järnvägen. Och vi tappar alla höjdmetrar igen då vi tar sikte mot vattnet igen. Fin vandring som viker höger uppåt i samma stund som vi når ett brofäste. Vi kommer upp vid Hedmans stugor och korsar direkt E14 och tar oss upp för trapporna. Härifrån är det uppåt, uppåt och uppåt.

Här delar vi leden med moutainbikeåkare vilket är förståeligt då denna del håller så hög klass. Vi möter löpare som verkar ta sin dagliga tur och leden håller sig på bra avstånd till E14 vilket gör en vandrare glad. Vi passerar Trostebacken och Brattland och kommer ner mot E14 i höjd med byvägen som tar oss genom Såå.

Lite bortskämda av fin vandringsstig muttrar vi oss över asfaltssträckan genom Björnänge fram till Åre varav den sista km på E14 innan vi viker vänster ner på Årevägen/Sankt Olofs väg fram till Åre gamla kyrka. Det känns nästan lite underligt att se så mycket folk igen.

Med 40 skiddagar i Åre förra vintern slås vi ändå av att Åre blivit en "året-runt-by" och WorldCup-liften är fylld av moutainbikeåkare. Tempot känns som en udda blandning av adrenalin och chill. Perfekt helt enkelt.

SAMMANFATTNING: En delsträcka som kan rekommenderas till alla turister och locals. Detta är riktigt fint och på Hållandsgården finns Ingemar som är en eldsjäl med egen erfarenhet av pilgrimsvandring och stor kunskap om historien och vår omgivning. Fick vi önska skulle leden dras om för att passera Hållandsgården som är ett pilgrimscenter av stora mått. Detta är superlativens delsträcka.

Källa: sanktolofsleden.n.nu