Följ vägen upp till vallen. Där börjar sommarstigen, som inte är märkt med orangemålade stolpar. Stigningen är brant 2 km och har flera stora stenblock som ser ut att balansera lätt %u2013 men de ligger väldigt tryggt! Lämningar från istidens härjningar i form av stora stenblock är karaktäristiskt för Anåfjället. Behöver du pusta ut, räcker det att vända sig om för att få fina vyer att återhämta sig till. Ibland kan örnar iakttaga dig, burna av vindarna en bit upp. Här finns Sveriges högsta trädgräns, 1060 meter över havet. Just över trädgränsen planar stigningen ut och du når Ånnfjällstjärnen som ligger på 1100 meters höjd och är väldigt vacker. Kargt som på Island och med underbara vyer. En mycket speciell plats att rasta på.

Stigningen fortsätter upp mot toppen, och du kan med fördel välja den rösade leden. Från toppen är utsikten magnifik. Närmast i väster finns Ormruet. Längre bort Skarvarna, lite mer åt norr Haftornsstöten (där riksgränsen mot Norge går), Skars och närmare men lite mer åt norr Mittåkläppems välkända siluett.

Längre åt norr syns Helags och Predikstolen samt de jämtländska fjällen. Söderut ses flera sjöar och fjällen i Rogens naturreservat. Det är fascinerande att se de vackra fjälltopparna från olika vinklar, en skönhet man aldrig slutar att häpnas över. Utsikten är svår att slita sig ifrån, men så småningom väntar en vandring utför längs samma väg som vi valde upp.

Ånnfjället är kargt och inget blomsterfjäll, men vid startplatsen rinner Ormån. Där växer orkidén blodnyckel, vackert röd (störst chans i juli).

Terräng:
Rätt torr högfjällsterräng. Brant till att börja med.

Skyltning:
Orangemålade stolpar, röda ledmarkeringar över högfjället.